Jag ska tala om några konkreta fall och varför terroristnojans följder kan hota oss alla.

Charta 2008 är en medborgarrättsrörelse som vill försvara rättssäkerheten i det s.k kriget mot terrorismen.

Men pågår det verkligen ett sådant krig och är Sverige verkligen med?

Ja, utan tvekan. Och kriget förs inte bara i Afghanistan, utan också mot muslimer i svenska förorter.

För trots att nästan inga av över 500 årliga terrordåd i EU enligt Europols statistik har koppling till islam och trots att inga terrordåd inträffat i Sverige, kommer nu nya lagar, nya terroristlistningar och nya gripanden på diffusa grunder, även i Sverige.

De svartaste terroristrubrikerna såg vi senast i svenska media i september 2009, när tre svenska muslimer, bland dem Mehdi Ghezali, grundlöst hängdes ut som terrorister och Aftonbladet gav oss nyordet ”terrorsvenskar”.

Den terroristnoja som då grep media har tre journaliststudenter vid Göteborgs universitet granskat i en uppsats. Den finns här utdelad, för alla intresserade.

Medias nästa stora terroristnoja var Jihad Jane, hon som skulle mörda Vilks. När det visade sig att allt var mycket diffust och att Jihad Jane inte ens varit i Sverige, glömdes hon. Men kvar fanns det intryck av terroristhot som skapats.

Så underbyggs ett politiskt klimat för att behålla undantagslagar som 2003 års omstridda terroristlag och nu senast en ny undantagslag som förbjuder offentlig uppmaning, utbildning och rekrytering till terrorbrott. Den nya lagen togs i april och gäller från 1 december. Tidigare har t ex Beatrice Ask varit tveksam, eftersom lagen inskränker grundlagsskyddad yttrande- och tryckfrihet. I tidskriften Riksdag & Departement presenterades den nya lagen dock inte så, utan med den försvenskade och valrörelseanpassade rubriken ” Ny terrorlag bidrar till att splittra oppositionen.”

Och istället för att media kritiskt granskar en kommande lag som denna, verkar det som Säpo lyckades plantera nyheter om omfattande värvning till terroriststämplade al Shabab i Somalia. D.v.s. att mana fram känslan av att lagen verkligen behövs, genom vinklade inslag t ex i Sveriges Radio, just när lagen bereddes i riksdagens utskott.

Och är det inte också att exploatera terroristnoja politiskt när integrationsminister Nyamko Sabuni på militärkonferensen Folk och Försvar beställer en kartläggning av vad hon kallar ”islamistiska miljöer och organisationer” d.v.s. på en konferens som främst handlat om militära hot mot Sverige?

Att förhöra, kartlägga och registrera muslimer gör Säpo redan rutinmässigt, på mer eller mindre lösa grunder. Men vad blir effekten av att gå ut som Sabuni, om inte terroristnoja och att peka ut muslimer och islam som potentiellt hot?

Terroristnojan har två sidor. Dels att blåsa upp och förstora förmenta hot. Dels - och som en följd - tystnad om verkliga övertramp och rättskränkningar. Så kan nu en svensk medborgare hållas fängslad utan rättegång i Libanon i över tre år, utan en rad i svensk press.

Det kan också gälla de två svensk-somalier som nyligen greps av nationella insatsstyrkan i Göteborg och i Stockholm och som nu sitter häktade.

Vi vet för lite om de konkreta bevisen. Men så här dunkelt uttalar sig åklagaren Agneta Hilding Qvarnström i GP: ”Stämpling till terroristbrott förutsätter inte att man behöver påvisa någon konkret gärning som någon ska ha gjort sig skyldig till. Det ska vara fara för att man ska kunna begå ett brott. Stämpling är planläggning för någonting långt fram.”

”Ingen konkret gärning” men ”fara för framtida brott.” Anklagelserna verkar så diffusa, att vore det inte fråga om somalier och muslimer, så borde hennes ord väcka varje journalists instinktiva misstro.

När samma åklagare 2005 med hjälp av den nya terroristlagen lyckades få de två kurdiska flyktingarna Ali Berzengi och Abdullha Ferman dömda till långa fängelsestraff och utvisning – med svenska medias terroriststämpel som dödshotande kvarnsten om halsen, och när de nu är på väg att utvisas till blodshämndens Irak, var bevisen ungefär lika konkreta. Inga pengar hittades. Inga vittnen hade sett pengar samlas in. Den som skulle ha tagit emot pengar i Iran var okänd för rätten. En dom byggd på hemliga bevis och fantasifullt tolkade telefonsamtal.

I april sattes Yassin Ali, svensk medborgare med somaliskt ursprung upp på FN:s s.k. sanktionslista, en direkt parallell till fallet al Barakaat 2001. Veckan efter sanktionerade EU beslutet. Yassin Ali var tidigare generalsekreterare i ARS, Alliance for re-liberation of Somalia, en politisk paraplyorganisation som motsatte sig Etiopiens invasion av Somalia. För två år sedan satt han häktad på ungefär samma anklagelser. Då räckte inte bevisen för en rättegång – men för sanktionsbeslut behövs ju inga bevis.

Beslutet togs på USA:s begäran, ett rent politiskt beslut, utan protokoll, utan offentliggjorda bevis, i ett politiserat globalt straffsystem. I praktiken är det USA som med detta nu EU-sanktionerade system kan straffa vem som helst på jorden med en total ekonomisk svartlistning och reseförbud. I det här fallet fick Yassin Ali klart för sig vad som hänt när han inte kunde få ut barnbidraget för att köpa fotbollsskor åt sin son.

Det är egentligen en svindlande tanke att USA, utan bevis kan besluta om att stoppa svenska barnbidrag. Eller som vår nu så tysta justitieminister Beatrice Ask sa efter ett möte med sin amerikanska kollega förra året: ”FN:s terrorlistningssystem innehåller oacceptabla moment av osäkerhet”.

Men det finns som ni vet redan tidigare en rad exempel på att USA:s terroristnoja blir svensk politik.

FRA-lagen ska ge Försvarets radioanstalt rätt att spana på samtliga telefonsamtal, fax, e-post och annan internettrafik som passerar landets gränser. Principen är att FRA med hjälp av ”automatiserade sökbegrepp” ska sålla ut vissa meddelanden för granskning.

Eftersom även mycket trafik i Sverige styrs via servrar utomlands, innebär det att även rent inhemsk trafik berörs.

Användningen av FRA-lagen anges i förarbetena så brett och diffust att den gäller allt från att försvåra Sveriges krigföring i Afghanistan till terroristjakt i Sverige.

Ett första syfte kallas ”förutsättningar för svenskt deltagande i fredsfrämjande och humanitära internationella insatser, eller hot mot säkerheten vid sådana insatser.” Det andra gäller ”säkerhetspolitiska konsekvenser vid internationell terrorism”, ”konflikter utomlands med konsekvenser för internationell säkerhet” t ex krigen i Afghanistan, Irak eller Somalia eller ”internationella företeelser som i övrigt är av särskild betydelse för svensk utrikes- säkerhets- och försvarspolitik.”

Bara fantasin sätter gränser för vilken signalspaning som detta kan motivera. Det kan t ex gälla enskilda påstått terrorismfrämjande eller säkerhetshotande opinionsbildare eller solidaritetsorganisationer.

Eller ta SWIFT, från början en global samarbetsorganisation för banker, vars huvudsyfte från början var att leda utvecklingen av kommunikationslösningar för effektiv global samverkan. Även SWIFT har USA nu dragit in i terroristjakten. Det handlar om att ge USA tillgång till data om europeiska banköverföringar i bulk och rätt att lagra informationen i fem år.

Regeringens roll har varit dubiös. Ett tillfälligt avtal trummades igenom av det svenska EU-ordförandeskapet den 30 november 2009. Det var dagen innan Lissabonfördraget skulle ha gett EU-parlamentet medbestämmande i frågan. Särskilt fräck var den kuppen, eftersom parlamentet redan hade hearings om SWIFT på dagordningen. Dessutom var avtalet inte färdigt, det antogs in blanco. Det gällande avtalet, som inte ger USA full access till alla transaktioner i EU, gick inte ut förrän i slutet av januari 2010, så brådskan var onödig.

Sverige ville inte att parlamentet skulle få se det nya avtalet i förväg. Man skyllde på att man inte hade hunnit få avtalet översatt till samtliga EU-språk – därför valde man att hålla parlamentet utanför. En regel som tillkommit för att ge alla EU:s medlemsländer samma insyn, gjordes nu till förevändning för att undanhålla information och debatt överhuvudtaget.

Efter parlamentets nej, har Cecilia Malmström som EU-kommissionär arbetat hårt för att gå USA till mötes om SWIFT - nödvändigt för att stoppa terroristdåd, säger hon.

Terroristnoja som kan drabba alla, menar jag.

För i terroristjaktens spår har en global infrastruktur byggts upp, som underlättar massregistrering och massövervakning av alla.

Det gäller en lång rad lagar, beslut och resolutioner, en del ännu bara i USA, en del även i EU och därmed Sverige. De olika systemen är heltäckande och synkroniserade med varandra, på ett sätt som ger begreppet totalitär en ny innebörd. En del av detta är Guantanamo och Bagram, olagliga överlämnande där Sverige spelat med, eller Obamas nya krig, i form av utomrättsliga, summariska mord på misstänkta och de som råkar befinna sig i närheten - med förarlösa plan, s.k. drönare.

FRA-lagen, SWIFT, datalagringsdirektivet, USA:s no-fligh-list, nämns då och då i media, men sätts sällan in i ett sammanhang. Därmed blir det svårt att se hela systemets räckvidd och betydelse.

Men ser man allt detta tillsammans, ser man att nästan alla i våra länder nu är ”registrerade”, att alla våra resor över landgränser kan övervakas globalt, att internettrafik och telefonsamtal kan övervakas av stater och säkerhetstjänster och att all information som samlas om oss i offentliga eller privata sammanhang tekniskt kan lagras, länkas, genomsökas och utväxlas mellan säkerhetstjänsterna.

Informationen kan även användas förebyggande - för att hindra oss att bli säkerhetsrisker. Biometrisk gränskontroll och RFID öppnar möjligheten för staten att ständigt se vilka hot vi medborgare utgör, genom att följa oss vart än vi reser och att se oss var vi än samlas.

Terroristnojan kan föra oss från dessa integritetskränkningarnas utmarker och in i växande rättslöshet, som visserligen nu bara drabbar radikala muslimer, men som snart kan drabba oss alla, i ett globalt övervakningssamhälle, där det som Kallocain och 1984 varnade för i litterär form, kan bli påtaglig verklighet vid bankomaten, hemma vid datorn eller på flygplatsen.

Terrorism måste som andra brott bekämpas under lagarna.

Men kriget mot terrorismen är vår tids stora villfarelse, som skapat och vidmakthåller läger som Guantánamo, återinfört tortyr och fortsätter undergräva rättsstaten och likheten inför lagen. Terroristnojan och hatkampanjerna mot muslimer är politiskt fabricerad villfarelse. Som tidigare politiska masshysterier, ni vet vilka, måste den mötas och kläs av, innan det är för sent.

Därför måste hela det nya anti-terrorismsystemet granskas och utvärderas och allt rätts- och integritetskränkande avskaffas, Guantanamo, Bagram och andra läger stängas och en rättstat för alla byggas upp igen.