Nu är årets mörkaste tid och över den svenska terroristjakten sänker sig mörkret i alla bemärkelser. Den 14 december beslöt riksdagen om en ny lag som säkerställer att rättsvidriga deportationer kan forstsätta.

Den nya lagen är en anpassning till EU:s s k asylprocedurdirektiv, som egentligen skulle ge flyktingar rätt att överklaga asylärenden till domstol. Men regeringen har hittat ett kryphål, undan en rättssäker asylprocess. Man har delat in säkerhetsärenden i två kategorier; säkerhetsärenden som överklagas till domstol och särskilt kvalificerade säkerhetsärenden, som överklagas till regeringen.

Det är oklart vad som avses med de senare. I förarbetena sägs att det gäller starka kopplingar till organisationer ”som utövar våld i politiskt syfte”. Då handlar det inte bara om organisationer som USA, FN och EU terrorlistat, utan också om befrielserörelser.

I praktiken blir det Säpo som avgör om en asylsökande är ett sådant ”kvalificerat säkerhetsärende”. Att utvisa de som utgör ett hot mot vår säkerhet eller mot viktiga svenska intressen är rimligt. Men problemet är att Säpo visat sig gå helt andra ärenden och ta order från CIA och andra främmande säkerhetstjänster med tvivelaktigt renommé.

I vissa fall har Säpos agerande handlat om övergrepp i strid med den humanitära folkrättens grunder. Gripandet och bortförandet av två egyptiska asylsökande från Bromma den 18 december 2001 var ett brott mot FN:s tortyrförbud, utfört på svensk mark. Säpo var delaktigt genom att gripa offren, förbereda aktionen och se till att CIAs tortyrflyg kunde landa. Det skulle visa sig att detta var premiärturen för CIA:s tortyrflyg av misstänkta, med Egypten, Afghanistan eller Guantanamo som slutdestination, där Europas demokratier dragits in i systematiska folkrättsbrott. Vi vet ännu inte hur djupt inblandat Sverige varit, det bör en oberoende sanningskommission får granska. Men 2005 hittades ett tortyrflygplan på Arlanda, lastat med bakbundna fångar. Regeringen valde att hålla upptäckten hemlig.

Sverige har inte bara rekord i hyckleri kring mänskliga rättigheter. Med 12 fällningar har vi världsrekord i tortyrutvisningar.

Det finns fler exempel som visar varför Säpo och regeringar, oavsett färg, är olämpliga att avgöra fall med påstådd terroristanknytning. Regeringen har t ex beslutat att flerbarnspappan Hassan Asad, född i Jordanien, men göteborgare sedan 12 år, är en säkerhetsrisk, oklart för vem. Men Hassan Asad kan inte skickas till Jordanien, eftersom Migrationsöverdomstolen bedömt att han riskerar tortyr.

Hassan Asad har aldrig ställts inför en oberoende domstol. Han begärde muntlig förhandling i Migrationsöverdomstolen för att kunna ställa frågor till Säpo om de hemliga misstankarna. Domstolen avslog begäran eftersom den ”inte har att bedöma om en utlänning utgör en risk för rikets säkerhet….” . En gissning är att han, som många andra, skickat pengar via Al Aqsa Spannmål till hjälpbehövande i Gaza. Men i höstas fastslog hovrätten för Skåne och Blekinge att det inte är något brott enligt svensk lag. Här byggde åklagaren och Säpo på israeliska bevis. Men Hassan Asad är fångad i limbo. En gång stämplad som säkerhetsrisk och utanrätt fri sig från misstankarna.

Lika vaga var de rykten som gjorde att egyptierna skickades till tortyr 2001. Alzery väckte Säpos misstankar genom att ofta byta färdmedel i Stockholms kollektivtrafik. Han frigavs 2003 i Egypten, utan rättegång och utan brottsmisstankar. Agiza hade tidigare förhörts under tortyr i Egypten för ett politiskt mord, där en släkting var misstänkt! När han anmälde sina torterare tvingades han fly från Egypten. Ändå avvisades han till Egypten, just det land han flytt från.

Eftersom Sverige den gången så uppenbart bröt mot FN:s tortyrförbud blev kritiken hård. I riksdagen krävde nuvarande migrationsministern Tobias Billström och företrädare för samtliga partier utom (s), en granskning i KU, som också klandrade övergreppet. 2007 upphävde regeringen avvisningsbeslutet, eftersom det stred mot svenska konventionsåtaganden. Men på inrådan av Säpo beslöt regeringen i november att neka uppehållstillstånd av ”synnerliga skäl”. Justitiedepartementet sa i sin granskning av utvisningen att situationen gick ”polisen ur händerna”, men att Säpo "dragit lärdom av händelsen". Den lärdom Säpo tycks ha dragit är att offren själva inte ska kunna komma till Sverige och vittna om sanningen. Detta är möjligen de ”synnerliga skäl” Säpo och Tobias Billström hänvisar till för att inte ge egyptierna den upprättelse som anständigheten kräver.

Två veckor tidigare skedde det närmast motsatta - i Italien. 23 CIA-agenter dömdes till mellan 5 och 8 års fängelse och två italienska säkerhetspoliser till 3 års fängelse för ett liknande ingripande. Även då fördes den gripne till Egypten för tortyr, men släpptes och får nu ett skadestånd på 10 miljoner kronor. Ahmed Agiza har fått sitt liv och sin hälsa förstörd och sitter fortfarande frihetsberövad efter en skenrättegång. I Sverige har ingen ställts till svars för olagligheterna.

Fallet visar vart en godtycklig, politiserad prövning kan leda. För att garantera rättssäkerhet måste alla säkerhetsärenden avgöras av oberoende jurister i domstol. Om bevisen håller ska de dömas, om inte ska de släppas fria. Krav på sekretess kan också lösas. Men i princip är det viktigt med största möjliga öppenhet. Dagens hemlighetsmakeri och rättsosäkerhet rör upp ett grumligt vatten, där terroristnojan frodas och exploateras politiskt.

I en rättsstat ska all makt och särskilt den högsta makten över människors väl och ve kunna granskas, kontrolleras och utövas under lagarna.

I en rättsstat ska brottsliga Säpo-agenter ställas inför rätta, istället för att Säpo ställs över lagen.

Mattias Gardell
Gösta Hultén