Välbesökt seminarium om rättssäkerhet och terroristjakt efter 11/9 2001

På 10-årsdagen av 11/9 2001 arrangerade Charta 2008 i samarbete med ABF Stockholm, Sveriges Unga Muslimer, Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén och Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa ett ambitiöst eftermiddagsseminarium på ABF-huset i Stockholm.

Den första delen ägnades helt åt fallet med de avvisade egyptierna 2001 och rätten för Ahmed Agiza, att få återvända till sin familj i Sverige.

Ahmed Agizas hustru, Hanan Attia, inledde seminariet med ett starkt personligt inlägg där hon tackade alla enskilda och organisationer i Sverige som stött henne under dessa tio tunga år. Hon nämnde då särskilt Anders Järliden och hans familj, som även stött henne när hon och barnen hotades av utvisning, och Anna Wigenmark, juridiskt ombud.

Hanan Attia - Gösta Hultén - Anna Wigenmark

Anna Wigenmark berättade hur Ahmed och hans familj hade kommit hit drygt ett år innan avvisningen och Mohammed Alzery nästan två år innan. Efter 11 september 2001 ville USA att Sverige skulle skicka Ahmed och Mohammed tillbaks till Egypten. Under hösten var det många kontakter mellan den amerikanska ambassaden och UD, liksom mellan CIA och Säpo.

Regeringen bedömde att det var stor risk att de skulle utsättas för tortyr i Egypten. Trots att det finns ett absolut förbud att skicka iväg personer till ett land där de riskerar tortyr, valde Sverige att förhandla med torterarna. Man nöjde sig med en alltför löst formulerad garanti.

Agiza och Alzery fördes till Bromma flygplats. Där överlämnades de till agenter från USA och Egypten, på svenskt territorium alltså. I vinterkylan kläddes de av, fick någon typ av lugnande medel uppstoppat i anus, ögonbindel, huva, overaller, fot- och handfängsel och fördes in i ett flygplan som CIA hade chartrat i USA. De satt fastkedjade under hela resan till Egypten. Denna grymma, omänskliga och förnedrande behandling stred mot Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna. Detta har bl.a. JO fastslagit. Ännu har dock ingen svensk eller amerikan blivit åtalad för dessa olagliga kränkningar.

När de kom till Egypten blev de torterade under en lång period. Alzery släpptes ur fängelset 2003 utan att ha blivit åtalad. Agiza dömdes 2004 i en summarisk rättegång i en militärdomstol till ett långt fängelsestraff utan att Sverige på allvar opponerade sig, trots att man insåg att det stred mot de mänskliga rättigheterna och kravet på en korrekt och rättvis prövning. År 2008 framkom det att Sverige lagt ner ansträngningarna för att Agiza skulle få en sådan. Det fanns ingen legal möjlighet, och det visste man ju hela tiden.

När så här allvarliga kränkningar sker så är ett land skyldigt att gottgöra det som har skett, även om det aldrig går att göra tortyr ogjort på något sätt. Ahmed Agiza och Mohamed Alzery har fått ett skadestånd som kanske skulle kunna ersätta en liten del av det som inte går att ersätta, men Agiza behöver rehabilitering, han behöver vård och han behöver komma tillbaks till sin familj, framhöll Anna Wigenmark.

Thomas Hammarberg, Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter, påminde om att det efter terrorattacken hösten 2001 fanns ett tryck på UD att kunna redovisa för FN:s säkerhetsråd (i praktiken för USA) att man vidtagit sanktioner mot terrorism. Detta bidrog till att avvisningen gjordes. Han kritiserade starkt den dåvarande regeringens agerande och sa att Europarådet kan komma att rikta förnyad kritik mot Sverige om Ahmed Agiza och Mohammed Alzery inte får full upprättelse.

Thomas Hammarberg

Thomas Hammarberg påminde också om att det ännu inte är försent att starta en rättsprocess mot de CIA-agenter och de säkerhetspoliser som gjorde sig skyldiga till brott på Bromma flygplats. I Italien har CIA-agenter åtalats då de agerat på italiensk mark.

De misstag som gjordes måste absolut utredas, så att detta inte kan inträffa en gång till. Europarådet kräver nu att Sverige gör en ordentlig genomgång. I Kanada lyckades en särskild kommission redovisa alla väsentliga fakta i ett liknande fall, utan att behöva avslöja fakta som skulle kunna riskera landets säkerhet eller ge tips till framtida terrorister. Ett av de misstag som begicks var att UD såg till att advokaterna inte fick en chans att överklaga beslutet om avvisning.

Efter avvisningen tog det fem veckor innan Sveriges ambassadör gjorde ett besök i fängelset, trots att det är under den första tiden tortyr brukar inträffa. Vid detta besök sa både Agiza och Alzery till ambassadören att de hade misshandlats svårt. Men om man frågade på utrikesdepartementet om de hade sagt någonting så var svaret: nej, de har inte klagat.

Sverige blev det första landet att medverka i USA:s nya system med olagliga överlämnanden (”renditions”) med chartrade flygplan. Även i Europa fanns fängelser som tog emot personer och torterade dem.

Regeringens representanter vilseförde riksdagens konstitutionsutskott vid två tillfällen när avvisningen behandlades. Man sa ingenting om den olagliga överlämningen till utländska agenter trots att utskottet har möjlighet att hålla en utfrågning bakom lyckta dörrar.

Efter avslöjandet 2004, i Kalla fakta i TV4, gjorde JO en utredning men den ledde inte till en brottsanmälan.

Det är absolut nödvändigt att sanningen kommer fram så att vi kan känna att rättssäkerheten i våra länder i Europa fungerar och att det här inte kan inträffa igen. Det är alltför många, helt oskyldiga personer, som har drabbats under det här så kallade kriget mot terrorn. Det har varit en absolut krisperiod för respekten för mänskliga rättigheter. Tortyr (”enhanced interrogation”) har använts med godkännande av den högsta statsledningen i Förenta staterna, sa Thomas Hammarberg.

Lise Bergh - Ingemar Folke - Yasri Kahn - Mohammed Kharraki - Fatima Doubakil

Efter pausen beskrev först Lise Bergh, Svenska Amnestys generalsekreterare, hur rättssäkerhet och mänskliga rättigheter åsidosatts sedan 11 september 2001.

Många regeringar säger att det är en oförenlig konflikt mellan statens skyldighet att skydda sina medlemmar mot brott och deras skyldighet att respektera mänskliga rättigheter. Man måste kanske tortera några för att rädda tusentals människors liv. Amnesty menar att det är en falsk konflikt. Enligt nationell rätt är stater skyldiga att skydda sina medborgare mot våld, men också skyldiga att respektera rätten till liv, rätten till en rättvis rättegång och förbudet mot tortyr. De mänskliga rättigheterna är en del av medborgarnas säkerhet, betonade Lise Bergh.

I det s.k. kriget mot terrorismen har det uppstått ett antal problem. Länder som tidigare sagt sig värna om mänskliga rättigheter har bildat allianser med regeringar som styr med repression, tortyr och fruktan. Det har kommit lagar om terrorism och anknytning till terrorism utan tydliga definitioner. Många regeringar har använt detta mot oliktänkande. Dessutom hålls människor i häkten och fängelser på obestämd tid, utan rättegång, ibland utan att ens få veta vad de är misstänkta för. Förutom det mest kända Guantanamolägret finns fortfarande många liknande fängelser runt om i världen. Ett annat exempel är de olagliga överföringarna (”renditions”), även till hemligt förvar (”black sites”), ofta till tortyr, ibland t.o.m. avrättning.

Amnesty kräver att alla aktiviteter som utförs av underrättelsetjänster ska regleras i lag och i enlighet med internationell rätt. Man måste kunna utvärdera och kontrollera vad underrättelsetjänster ägnar sig åt. Detta krav har ställts även gentemot den svenska regeringen. Man kan inte ha underrättelsetjänster som är helt frikopplade från regering och riksdag.

Påstådda brott mot mänskliga rättigheter måste utredas. De ansvariga måste ställas inför rätta och de utsatta få upprättelse.

Situationen för flyktingar och asylsökande runt om i världen har allvarligt försämrats. Flyktingskapet ifrågasätts idag som det aldrig har gjorts tidigare. Personer avvisas, utan asylprövning, med vaga påståenden om att de är säkerhetsrisker, även till länder där de riskerar att utsättas för tortyr.

Terrorism måste bekämpas med full respekt för mänskliga rättigheter för det är det enda sättet att garantera människors säkerhet och också demokratin, avslutade Lise Bergh.

Advokat Ingemar Folke berättade att terroristjakten har lett till att man får sätta in militär mot civila i Sverige. Ända sedan 1931, då fem arbetare sköts till döds av militär i Ådalen, har det rått en politisk enighet om att detta inte ska kunna göras. Men sedan 2006 finns det numera inga lagliga hinder för det. Eftersom värnplikten ersatts med en yrkesarmé som strider i Afghanistan och på andra ställen i världen, van att skjuta och döda, blir detta än mer problematiskt.

Fatima Doubakil från Muslimer för Mänskliga Rättigheter, beskrev fallet Josef Guemir, som organisationen engagerat sig särskilt i. När han skulle besöka släktingar i Frankrike greps han av fransk polis och dömdes i en rättegång på franska utan tolk till 8 års fängelse, för att ha stridit för de somaliska islamska domstolarna 2006. ”Men när de islamska domstolarna hade kontrollen i Somalia var det inga strider där, utan en kort period av fred och viss stabilitet”, påpekade hon. Han hade tidigare dömts av Ben Alis diktaturregim i Tunisien till 25 års fängelse för ett icke närmare specificerat brott.

Mohammed Kharraki, ordförande i Sveriges Unga Muslimer, beskrev den misstro och misstänksamhet som inte minst unga muslimer utsätts för i Sverige efter den 11 september 2001. Han kritiserade också säkerhetspolisens närgångna intresse för unga muslimer och moskéer i Sverige.

Yasri Khan, ordförande för Svenska Muslimer för Fred och Rättvisa, talade om islamofobin och om hur man kan bemöta beskyllningar och misstänkliggöranden. "Det är ingen slump att hatbrott mot muslimer i Sverige enligt Brottsförebyggande rådet ökat med 40 % det senaste året. Det beror på den hatpropaganda som de främlingsfientliga sprider. Beskyllningarna om terrorism är en del av den", sa han.

Gösta Hultén, talesperson för Charta 2008, som också var moderator för seminariet, berättade kort om den nyutgivna Terroristjaktens svarta bok. ”Det är alla de svepande och ofta obevisade eller rent felaktiga beskyllningarna mot muslimer som terrorister i media och hatbloggar, som är en viktig grogrund för de främlingsfientliga krafternas framväxt i Sverige”, avslutade han.