2001 svartlistade FN alla som medverkade i banknätverket al-Barakaat
(USA:s finansdepartement påstod att al-Barakaat stödde al Qaida)


2004 visade en undersökning att al-Barakaat inte hade kopplingar till någon terrororganisation:

Utdrag ur "Al-Barakaat Case Study", en studie presenterad av 11 septemberkommissionen 2004:

Oroligheterna i Somalia 1991 gjorde att många flydde. De behövde sedan skicka pengar hem till de nödställda. Nätverket al-Barakaat (grundat 1985), som även användes av t.ex FN, expanderade eftersom Somalia inte hade något banksystem.

År 1997 började FBI granska al-Barakaat, när andra banker misstänkte penningtvätt, men undersökningen lades ned, eftersom det var omöjligt att få insyn i verksamheten, som hade huvudkontor i Förenade Arabemiraten. Men finansdepartementet gjorde egna undersökningar. Det påstods också att Usama Bin Ladin var kompanjon med grundaren av al-Barakaat. För att få bättre möjligheter att undersöka sådant, så övertalades FBI av säkerhetstjänsten 1999 att starta en stor undersökning av somalierna i USA. Ett sådant samarbete var mycket kontroversiellt i USA, där man haft en vägg mellan brottsbekämpning och underrättelseverksamhet ("the Wall"). FBI gick dock med på samarbetet eftersom man var övertygad om att en del av pengarna måste komma från bedrägerier och annan kriminell verksamhet. År 2000 inledde en distriktsåklagare en förundersökning med fokus på tre al-Barakaatkontor i Minneapolis (som är centrum för immigrerade somalier). Andra distrikt följde efter, och på hösten 2001 var det sju distriktsåklagare som ledde undersökningar om al-Barakaat.

Efter 11:e septemberattentaten tog undersökningarna fart. Det var "kaotiskt" på finansdepartementet, man jobbade dag och natt och man samarbetade med många myndigheter. De hade stor hjälp av en lista som kom från ett tillslag mot al-Barakaat i Norge. Man jobbade under stor tidspress. Vita huset ville visa världen att nu var det allvar. I november 2001 gjorde FBI ett stort tillslag mot åtta al-Barakaatkontor runtom i USA. Man frös alla tillgångar man kunde. Den sanktionslista som bottnade i en FN-resolution 1999, fylldes på med individer och organisationer. Justitiedepartementet gick med på att, om huvudkontoren för al-Barakaat visade sig stödja terrorism, så skulle alla delar av al-Barakaat listas. Företrädare för finansdepartementet har medgett att beviskravet i det här läget var mycket svagt. Finansdepartementet beslagtog stora summor, även i Förenade Arabemiraten, där grundaren av al-Barakaat fick reseförbud. President Bush påstod på en presskonferens att denne var kompanjon till Usama Bin Ladin.

USA fick tillstånd av Förenade Arabemiraten att undersöka al-Barakaats konton. Detta hade inte kunnat ske tidigare. USA sände vid två tillfällen en delegation till Förenade Arabemiraten. De fick fri tillgång till bankinformationen och gick igenom miljontals sidor med uppgifter och kunde ta med sig mycket till USA för vidare analyser. I Förenade Arabemiraten var ordningen lika god som i USA och det fanns också mer information av äldre datum än vad som är brukligt i USA. Den FBI-chef som ledde den sista delegationen sa att man kunde inte "se röken av" bevis på att al-Barakaat stödde al Qaida. I själva verket kunde amerikanerna inte se någon länk mellan al-Barakaat och någon terroristorganisation över huvud taget. Inget åtal väcktes. Kommissionen har dessutom inte funnit något bevis för att stängningen av al-Barakaat skadat al Qaidas finanser.

De som sattes upp på listan fick välja mellan att svälta ihjäl eller att bli kriminella genom att ta emot pengar. En av de drabbade stämde USA efter fem månader. Han fick då rätt att ta emot socialbidrag. Den hotande rättsprocessen, och påtryckningar från Sverige och andra länder, gjorde att finansdepartementet tvingades gå med på att alla delar av al-Barakaat inte kan dras över en kam. Vissa som intygar att de inte kommer att ha kontakter med terrororganisationer kan bli strukna.
---------

Detta skrev alltså kommissionen 2004. Då hade två av svenskarna tagits bort från sanktionslistan. Den tredje togs bort först 2006. Ingen blev någonsin anklagad för något brott.
Först i oktober 2009 ströks den svenska delen av verksamheten helt.

EU-domstolen kritiserade 2008 att personerna inte fick en rättslig prövning innan deras tillgångar frystes.